Till min bästa vän/ Akilles

 Raffs..Sju och fyrtiofem en tas på dörren, husse är hemma.

Du väntar där som en tidsinställd klocka, med ett trött öga genom gräddat av din glädje. Din kropp har precis vaknat, hoppa hoppa av glädje som bara du kunde ge.

Du låg med oavbruten blick i timmar om så behövdes, vakande över ett mål. Mat! din passion i livet. Inte ett knyst du sa och i tanken viste du att om jag är snäll får jag en mums bit.

På åkern du sprang och i skogen du klättra, se på husse och matte med skarpa ögon och finurligt belåten när du visat att du kan.

Med dit snälla sinne smög du upp din mjuka nos i mellan täcket och smidigt som en sumobrottare tog du kungligt platts mittemellan husse och matte, klia mig och jag kan gosa med er för evigt.

Minnena är många och oförglömlig.

En klump i min mage när du måste ryckas bort från oss. Sjukdomen kom och tog lite dag för dag, medicin eller specialister hjälpte inte dig för ödet sa ifrån. Alla sprutor och medel du fick för att slippa lida tärde på din kropp.

Sorg och saknad kvar efter beslut din husse och matte fick ta, lämna oss inte!

Vår egoism fick vi svälja och lämna dig i förtid dit vi alla ska vandra.

Vi träffas igen min vän i en enda stor familj där alla är kompisar. Där alla är lika värda och mat i mängder finns. Där materiella ting inte har något värde utan kärlek till varandra rinner över alla kanter.

En obeskrivlig tomhet du lämnar efter dig. Oersättlig, saknad och Akilles finns i våra hjärtan för alltid.

Husse